Ups and downs
I alla fall. Tänkte skriva ett inlägg om livet som rekryt. Är det verkligen superdupermegaaskul hela tiden?
Nej, det är det inte.
Jag har inga problem att stiga upp kl 6 på morgonen. Jag har inga problem med att ett befäl ger oss order. Jag har inga problem med att sitta sent på kvällen och göra vapenvård. Men jag har börjat känna att livet som rekryt har sina ups and downs.
Till exempel är jag inte alls taggad på att dra ut i fält nästa vecka. Inte för fem öre. Skulle hellre vilja vara kvar på kasern och plågas med teori tills nästa permis än att frysa ihjäl i en utfartspost mitt i natten.
Jag vet inte vad dessa negativa tankar kommer ifrån. Kanske är det för att snön är på ingång, mensen är här för att stanna i en vecka eller för att jag snart ska åka tillbaka till Boden. Tillbaka till min verklighet. Lämna 120-sängen, lämna sambon, säga
hejdå till vardagslyxen som i mitt fall har blivit att sminka mig, fixa håret och äta god mat.
När jag tänker negativt på det hela försöker jag ändå tänka positivt. Jag har fantastiska vänner i plutonen som stöttar varandra i ur och skur, vi kommer inte befinna oss i fält i en evighet, vi kommer lära oss massa nya saker och när vi väl är tillbaka
på kasern kommer det kännas som rena lyxhotellet. Jag vet att man inte ska rita fan på väggen direkt. Helt fel tänk som soldat. Istället ska man tänka att man ska lösa uppgiften, som för mig blir att överleva tisdag till söndag i fält.