Frågor och svar del 3
På skala 1-10, hur jobbig var AGU?
Den var en stark 8. Hade vi varit ute längre hade jag lätt gett övningen en 10:a.
Vad var det jobbigaste under AGU?
Förutom att få fjut på elden under ensamdygnet så tyckte jag att det var mest psykiskt jobbigt, speciellt när vi marscherade på tom mage. Fick hela tiden puscha mig själv att fortsätta gå framåt hela tiden. Fysiskt jobbigt var det såklart också, men allt handlar om pannben egentligen. Man får helt enkelt inte ge upp fast kroppen skriker av smärta eller magen kurrar som fan.
Hur förberedde du dig?
Jag har pratat en hel del om AGU men mina vänner som är militärer. De gav mig bland annat tipset om att äta massor med kolhydrater innan AGU drog igång. Mentalt försökte jag hela tiden vara i nuet och fokusera på uppgiften.
Bröt du ihop någon gång?
Ja, under ensamdygnet så sprutade tårarna när elden inte ville sig. Sen grät jag en skvätt när jag spydde när vi hade gått klar marschen. Det var faktiskt väldigt skönt efteråt att få gråta ut, få ut känslorna och liksom börja ladda om igen.
Hur mår kroppen?
Dagen efter övningen så kom jag knappt upp ur sängen. Revbenet var pain in the as och mina vader var inte alls med på noterna. Nu under permisen har kroppen börjat återhämta sig mer.
Hur har du återhämtat dig efter övningen?
Jag har tagit det superlugnt under permisen. Har ätit god mat, sovit som en stock, gått på bio (såg Queen-filmen) shoppat nya fina saker till lägenheten så som gardiner, inredning och annat fint och pussat extra mycket på min sambo.