"DIN KAMRAT DÖR, AGERA!!!!"
Vi har börjat med sjukvård. Det är intressant och väldigt lärorikt. Ett stort plus är att våran övningsledare är otroligt intresserad i ämnet själv och är väldigt bra på att förklara. Först fick vi börja med att ha föreläsning i ca två timmar om olika begrepp som man använder när en soldat är skadad och man ska ta hand om den skadade innan ambulans eller likande kommer för att ta över. Det som vi dock fruktade mest av allt var att innan lektionen började så bad övningsledaren att vi skulle ta med oss tourniquet. Jag har läst mycket om folk som gjort GMU och som berättat att det gör så satans jävla ont att ha en tourniquet på sig. I slutet av lektionen fick vi order om att gå ner till fotbollsplanen och då insåg nog vi alla vad som väntade. Och jajamen, övningsledaren gick gladeligen igenom hur man sätter fast en tourniquet och sa sedan "nu är det eran tur". Vi delade in oss två och två och jag började. Edvardsson (den andra tjejen i plutonen) satte åt den skithårt men det var inte så himla farligt när den väl satt på. Det som gör mest ont är när man vrider pinnen tycker jag. Edvardsson ropade att hon var klar och ett annat befäl kom för att se om hon hade gjort rätt. "Du kan dra åt mer" sa han och vred pinnen två och ett halvt varv till. Jag bet ihop och kände hur min hand började domna bort. När det sedan var min tur att dra på en toruniquet på Edvardsson så gick det bra. Man kände sig dock väldigt dum och elak för man visste ju att det gör ont.
Några dagar senare hade vi sjukvård igen. Denna gången skulle vi åter använda oss av tourniquet. Men denna gången skulle det vara i en mer stressad situation. Vi fick först sätta tourniquet på oss själva på både armen och i benet. Det gick bra tyckte jag. Sedan när alla hade testat det delades vi in i två grupper. En grupp skulle ligga mitt på fotbollsplanen och spela skadade medan andra gruppen skulle springa och hjälpa de skadade. Vår övningsledare skrek för full hals "BLODET SPRUTAR PÅ ERA KAMRATER, DE DÖRRRR, AGERA!!!!" Vi sprang som idioter och stressade som fan satte vi tourniquet på var sin kamrat medan de skrek. Det var roligt men som sagt stressigt.